Nacke
Nacken är den översta delen av ryggraden och består av består utav sju kotor. Mellan varje kota finns en stötdämpande disk med omkringliggande hölje av fibröst brosk.
Att få ont i nacken då och då är ungefär lika vanligt som att bli förkyld.rit
En tredjedel av alla svenskar har någon form av problem med sin nacke varje halvår.
Nacksmärtor kan uppstå akut utan känt trauma, i samband med ett icke-adekvat trauma, efter ett trauma mot nacken eller vara ett uttryck för någon annan sjukdom.
Orsaken till varför man får ont varierar från person till person. Anledningen kan till exempel vara att man suttit vid ett dragigt fönster, arbetet i en felaktig arbetsställning, sovit i en konstig ställning eller överansträngt sig genom att man burit något tungt. Muskelspänningar och huvudvärk på grund av stress och oro är också en stor orsak till nacksmärta.
För att förstå, diagnosticera och behandla smärttillstånd i nacken är det av största vikt att man skaffar sig en uppfattning om det rör sig om vanliga nacksmärtor som man kan hjälpa till att lindra med manuell behandling, men inte har någon specifik medicinsk behandling för, eller om det handlar om en nacksjukdom med klara diagnostiska kännetecken och förväntat förlopp med eller utan medicinsk behandling.
Ryggsmärtor
Ryggraden är ett ramverk för mjuk vävnad (muskler, ligament och diskar) samt hård vävnad (ben) som ger flexibilitet och stöd till hela kroppen. Ryggraden sträcker sig från kraniet till svanskotan och bildar tillsammans med bröstkorgen, halsen och kraniet axialskelettet till vilket de nedre och övre extremiteterna förbinder sig genom bäckenet och skuldergördeln.
Ryggsmärtor är, näst efter förkylning, vår största folksjukdom och de flesta av oss drabbas någon gång i livet. Ryggsmärtor kan uppstå akut utan känt trauma, i samband med ett icke-adekvat trauma, efter ett trauma eller vara uttryck för någon annan sjukdom. Stillasittande kan också leda till ryggont, särskilt om man suttit länge i samma ställning, till exempel ihopsjunken över datorn. Även aktivitet under felbelastning kan orsaka olika typer av smärttillstånd i ryggen. Vad exakt som gör att man får ont i ryggen kan i de flesta fall inte helt fastställas.
För att förstå, diagnosticera och behandla smärttillstånd i ryggen är det av största vikt att man skaffar sig en uppfattning om det rör sig om vanliga ryggsmärtor som man kan hjälpa till att lindra med manuell behandling, men inte har någon specifik medicinsk behandling för, eller om det handlar om en ryggsjukdom med klara diagnostiska kännetecken och förväntat förlopp med eller utan medicinsk behandling.
Ljumske
Ljumsken är i människans anatomi den kroppsregion som avgränsar buken från låret och innehåller förutom muskulatur bland annat ljumskkanalen, ljumskbandet och lymfkörtlar. Ljumsken är ett område som kan drabbas av flera olika tillstånd av varierande grad, dels egen problematik, dels refererad från andra närliggande områden.
De absolut vanligaste skadorna är muskelbristningar. Förutom rena muskelrelaterade problem kan området drabbas av flera allvarliga tillstånd som till exempel ljumskbråck, inflammation i blygdbensfogen och stressfrakturer
Njursten, blindtarmsinflammation, divertikulit, testikeltorsion och höftledsartros är alla diagnoser som bland annat kan ge refererad smärta i ljumskregionen. Utredningen om en patientens besvär härstammar från rörelseapparaten eller är symptom på en underliggande sjukdom görs bäst genom att noggrann klinisk undersökning.
Lår
Lårskador är i regel inte allvarliga och har god prognos. Det finns dock ett antal diagnoser som aldrig får missas (tumör, stressfraktur, kroniskt kompartmentsyndrom, kärlanomalier och nerventrapment)
Vid trauma rör det sig normalt om muskelbristningar och stötskador även om fraktur alltid ska uteslutas.
Den kliniska utmaningen ligger i att skilja mellan intra- och intermuskulär skada samt mellan partiell eller total muskelruptur.
Underben
Skenbenet bildar tillsammans med vadbenet underbensskelettet. Det är en rigid struktur som sällan drabbas av akuta skador medan kroniska belastningstillstånd är ett stort problem.
Har en akut skada inträffat ställer man relativt enkelt diagnos genom en grundlig anamnes och klinisk undersökning. Den absolut vanligaste diagnosen är hälseneruptur. Patienten berättar då oftast om en kraftig smäll som fått dem att vända sig för att se vem som sparkat dem på underbenet. Akuta skador är varken svåra att diagnosticera, utreda eller behandla . De kroniska underbenssmärtorna är dock en utmaning att diagnosticera.
Underbenet är den vanligaste lokaliseringen för kroniska belastningstillstånd. Orsakerna delas in i yttre och inre faktorer och är ofta en kombination av flera. De vanligaste yttre orsakerna är ”to much to soon”. Det vill säga att träningsbelastningen ökar snabbare än vad vävnaden hinner anpassa sig. Mycket löpning på hård asfalt och dåliga träningsskor kan också bidra. Av de inre faktorerna bidrar diverse vinkelfelställningar, framförallt överpronation i fotled. Därefter kommer hjulbenthet, kobenthet och benlängdsskillnad.
Patienter med långvariga eller något okarakteristiska besvär ska även utredas med röntgen för att utesluta allvarliga differentialdiagnoser.
Fot
Foten är en komplex struktur bestående av 26 ben, två sesamben och ett 20-tal olika leder. Fotens normala funktion är ett mycket fint avvägt samspel mellan ben, leder och muskler. Foten skall absorbera belastning från underlaget, bära kroppstyngden och omsätta kraften från lår och underben till en effektiv rörelse, till exempel vid hopp, löpning, acceleration, rörelser i sidled och uppbromsning. Alla dessa rörelser innebär en stor belastning för foten och det finns flera faktorer som kan leda till skador på foten.
Akuta fotskador är ovanliga även om de självklart förekommer. I foten är de kroniska belastningstillstånden vanligare. Med tanke på att foten träffar underlaget 480 – 1200 gånger per kilometer vid löpning förstår man rätt snabbt varför vi drabbas av överbelastningsskador. Fotens förmåga att tåla denna enorma belastning är beroende av en normal anatomi i förhållande till en normal grundställning . Avvikelser från det normala sänker fotens toleransnivå innan besvär utlöses. Hälsporre och stressfraktur är de vanligaste diagnoserna.
Bäcken
Fram till de övre tonåren består höftbenet av tre separata ben. Dessa växer senare samman till ett enda ben. Dessa är tarmbenet sittbenet och blygdbenet. Bäckenet består av tre delar, de två höftbenen och korsbenet. De tre delarna i bäckenet bildar tillsammans en sammanhängande ring med starka leder.
På framsidan finner man den starka blygdbensfogen och på på baksidan på var sida om korsbenet finner man korsbensleden (sacroiliaca leden). Korsbensleden kan vara en källa till smärta, om den är primär eller sekundär vet man idag inte. Inte heller är diagnostik förfarandet och behandling fullt kartlagt på ett tillfredsställande sätt utan mer forskning behövs.
För att förstå, diagnosticera och behandla smärttillstånd i bäckener är det av största vikt att man skaffar sig en uppfattning om det rör sig om vanliga bäckensmärtor som man kan hjälpa till att lindra med manuell behandling, men inte har någon specifik medicinsk behandling för, eller om det handlar om en bäckensjukdom med klara diagnostiska kännetecken och förväntat förlopp med eller utan medicinsk behandling.
Knä
Knäleden är kroppens största led. Knäleden är en gångjärnsled som till viss del går att vrida. Inne i knäleden hittar man korsband och menisker. Hela leden omges av starka ligament som håller ihop knät. Lårbenet och skenbenet bildar normalt en på 175 grader mot varandra. En mindre vinkel kallas kobenthet och en större för hjulbenthet.
Akuta knäskador kan vara mycket allvarliga. Oftast är det korsband, sidoligament eller menisk som skadas. Har man riktig otur kan man drabbas av en så kallad ”triad skada” där alla dessa strukturer skadas samtidigt. Förutom detta kan knäleden och skelettmuskulatur drabbas av luxationer och frakturer vid kraftigt yttre våld. Knäleden är vidare en led som är känslig för över och framförallt felbelastning. Vanliga diagnoser är löparknä, hopparknä och så kallat patellofemoralt smärtsyndrom.
Det är av största vikt att knäbesvär noggrant utreds och behandlas tidigt för att undvika kroniska besvär då ju längre man går med besvär, desto längre tid tar återgången.
Fotled
Fotleden är förbindelsen mellan underbenet och foten. Fotleden är en känslig led som lätt drabbas av skador och bland vilka de akuta dominerar. Akuta fotledsskador utgör nästan tio procent av alla akuta skador. Av dessa är ledbandsskador (stukningar) de allra vanligaste och då framförallt stukningar på utsidan av foten. Inom vissa idrotter som till exempel fotboll, basket och handboll kan dessa skador utgöra uppemot hälften av alla akuta skador.
Risken med stukningar är inte att ledbandet går sönder utan att ledbandet inte längre fungerar som det ska. När ett ledband skadas så försämras dess funktion vilket lätt leder till nya stukningar då ledbanden i fotleden inte längre sänder ut rätt signaler. Högsta prioritet i rehabiliteringen av stukningar är uppträning av den förlorade funktionen för att undvika återfall.
Vid smärtor i fotledsregionen gäller det att noggrant analysera om träning eller jobbsituation förändrats på något sätt då även små förändringar kan ge stora problem. Oftast beror kroniska smärtor i fotledregionen på instabilitet och sekundära smärtor från tidigare akuta skador. Vanliga kroniska diagnoser är fotbolls och balettvrist.
Skuldra / Axel
I axelleden möts överarmsbenet och skulderbladet. Axelleden är en kulled som kan röras i tre plan. Man kan därför pendla med armen framåt och bakåt, föra den in eller ut från kroppen, upp över huvudet samt rotera den. Axelleden är kroppens rörligaste led men skuldrans rörelser sker inte bara i axelleden, utan även i nyckelbenets leder och tack vare att skulderbladet kan röras. Om inte skulderbladet rörs kan man inte lyfta armen ovanför huvudet.
Axelledens ledkapsel och ledband är ganska slappa. Dessutom är ledpannan inte så djup. Därför kan ledhuvudet relativt lätt glida ur ledpannan. Man säger att leden luxerar eller hoppar ur led. För att göra leden stabil omges den av kraftiga muskler.
Skuldran är ett vanligt säte för smärttillstånd och dysfunktioner. Problemet uppstår eftersom stabilitet och stor rörlighet är svåra att förena och detta ställer höga krav på strukturer och koordination. Skuldran utsätts för stora och snabba rörelser, till exempel vid kast. Den utsätts även för långvarig , statisk belastning med lyft skuldra och arm, till exempel vid vissa arbetspositioner.
Överbelastning, muskulär obalans och instabilitet är de absolut vanligaste orsaksmekanismerna bakom smärttillstånd i axelleden och prognosen är väldigt god vid en korrekt ställd diagnos och genomförd rehabilitering.
Armbåge
Med ”armbåge” avses i dagligt tal ofta knölen på överarmens baksida. Anatomiskt är dock armbågen det område som förenar överarmen med underarmen och bildar armbågsleden. Armbågsleden består av tre leder av olika typer som alla omges av samma ledkapsel. Eftersom armbågsleden inte har så många ledband kompenseras detta med ett stort nätverk av muskler. Dels överarmsmuskulaturen, som bland annat utgörs av biceps och triceps brachii, dels underarmsmusklerna, vilka är 19 till antalet och vilka alla löper i nära anslutning till leden.
Både över som underarmsmuskulatur överbelastas lätt av diverse rörelser i vardagslivet. Har leden inte drabbats av akut skada (fraktur, stukning eller muskelbristning) rör det sig nästan uteslutande om diverse överbelastningsskador där tennisarmbåge (lateral epicondyalgi) eller golfarmbåge (medial epicondyalgi) är de vanligast förekommande. Även diagnosen musarm innefattar bland annat problem med underarmen och dess muskulatur. Alla dessa skador har en mycket god prognos om de upptäckts, diagnosticeras och behandlas i ett tidigt skede.
Handled
Handleden är den flexibla och smala leden mellan underarmen och handen. Handleden består av flera små leder av olika typer vilka är sammanknutna till en funktionell helhet. Förutom att vara kopplingen mellan arm och hand är handleden en led som är mycket känslig för skador. Handledens muskler, senor och nerver löper genom en trång passage där de kan komma i kläm.
När det kommer till akuta skador på handleden handlar det framförallt om fall där man tagit emot sig med handen. Båtbenet är ett av de åtta benen i handleden och det ben som oftast skadas vid fall mot marken.
Utöver frakturer och sprickor i båtbenet är annars olika former av stukningar vanliga akuta skador. Stukning, eller vrickning, innebär att en led översträcks och att dess ledband töjs ut eller går av genom alltför stor påfrestning och felaktig belastning.
Hand och fingrar
Handen och dess 5 fingrar är den övre extremitetens ändorgan. Handen ledar mot underarmen via handleden. Tummens särställning gör att handen kan användas som griporgan.
Skador på händer och fingrar förekommer relativt frekvent inom idrotten och även i vardagslivet. Oftast rör det sig om ofarliga stukningar som inte kräver någon annat förutom symptomatisk behandling i form av alvedon eller liknande.
I andra fall till exempel vid kraftigt våld kan fingrarna hamna ur led, drabbas av ligamentrupturer eller till och med att gå av och kräver då ett specialist besök hos vår idrottsläkare för utredning och specifik behandling.
Höftled
Höftleden är kroppens största led på vilken mycket av kroppens tyngd vilar. Nästan allt vi gör innebär belastning på höftleden och den utsätts dagligen för stora belastningar och är därför mycket stark, stabil och tät.
Höftleden är ett av de ställen som kan drabbas av artros, det vill säga en minskning av brosket i våra leder. Tillståndet är vanligt och uppemot åttio procent av alla personer över 50 år har artros i någon led.
Förutom artros kan höftleden drabbas av flera olika problem. Man ska komma ihåg att långt ifrån alla höftbesvär kommer från själva höftleden. Det är mycket vanligt att besvär från leder och muskler i ljumske, lår, rygg och bäcken ger refererad smärta och stelhet i området runt höfterna.
Med en noggrann klinisk och eventuellt även radiologisk (röntgen) undersökning av höftleden och närliggande områden kan en diagnos fastställas och behandling påbörjas.
